oliviadomenica

äntligen helg! är inte fullt frisk än men det ska inte hålla mig inne hela helgen. lite host och snörvel får man räkna med. jag ska umgås med mina underbara vänner och ha en fet helg. det är jag värd efter den här sjukan. puss och hej

fortfarande sjuk och det suger. nu är det verkligen dags att bli frisk. eftersom jag bara ligger hemma i sängen så finns det inte mycket att berätta om. men eftersom sanna lägger upp härliga klipp på oss ibland från vårt fina körn i hörn så länkar jag hennes fina blogg. PUSS

det är skönt att vara sjuk i max 3 dagar. nu har det gått det och jag börjar bli rastlös. ett misslyckat försök att gå till skolan idag slutade i att jag stupade trött i soffan. jag vill bli frisk nu tack!

livet är inte alltid kul. men självklart är det för det mesta underbart. idag gjorde jag ett fint biobesök med Elin, Sanna och Ivar för att se Toy Story 3. grymt nice film. nästan så att jag nu springer ner i källaren och hämtar upp alla mina leksaker. de ska veta att jag en gång älskat dom. hehe.

jag vill inte känna smärtan. och jag hade bestämt mig för att inte göra det. men jag kan inte gömma mig från det. hur lite jag än vill så gör det ont i bröstet. tankarna jag inte vill tänka går inte att tränga bort. och hjärtat, det svider. jag kämpar. jag försöker dölja men det går inte att gömma känslorna hur länge som helst. jag vill inte visa mig svag just nu. och det jobbigaste är att jag lätt stöter bort de som står mig närmast, hur mycket jag än behöver dom.

jag vet inte om det ska göra ont eller om jag bara inte ska känna något. hur det än borde vara så tar jag ett steg ifrån smärtan. innerst inne så vet jag att det är för ditt bästa. och det kommer ändå sluta på samma sätt, oavsett om jag känner smärta eller inte.

eftersom att jag har blivit en riktig youtube nörd på senare dagar så tänkte jag lägga upp dagens youtube-klipp så ofta jag kan eller bara dom dagarna som jag inte har så mycket annat kul att skriva om.

att ha beslutsångest är verkligen jobbigt. riktigt irriterande. men det är bara att bestämma sig.

svetten rinner. magen krampar och musklerna ger efter. det svartnar framför ögonen och allting snurrar. jag sjunker ner till marken. jag klarar inte mer. hälften sprunget och jag har 2,5 km kvar. smörgåsen från frukosten är på väg upp, men jag vägrar att spy. inte här, inte nu. vad har jag gett mig in på. jag vet att jag inte är någon sprinter och en rejäl mensvärk gör inte saken bättre. men jag måste ta mig runt. har jag kommit så här långt kan jag minsann ta mig hela varvet runt. jag krälar mig upp och för en sekund känner jag mig stark. men svagheten kryper fram när jag tar några snabba steg på skogsvägen. men jag bestämmer mig och illamåendet får inte stoppa mig.

jag hade tråkigt, kollade runt på mina vänners bloggar och fick helt plötsligt lust att själv börja skriva igen. detta är väl femte gången som jag kommer upp med en ny blogg. ett tecken på att det inte håller i sig så länge. men vi får se hur länge det kan hålla mitt intresse vid liv den här gången. jag chansar på en vecka max.