we'd be so free. Happy alone. Sharing a smile. So far from home. And we would laugh, Laugh till we cried.

Det är så mycket att göra och jag är så stressad så att jag inte är stressad (?). Vet fasiken inte hur det går ihop men så är det iallafall. Det är så mycket som jag skulle behöva göra att jag nästan inte orkar. Men det måste göras. Jag kämpar på som en galning men känns inte som att det blir något vidare resultat. Helgen som jag annars brukar kunna se fram emot som ett avbrott från allt kommer bli en helveteshelg. Jag måste plugga alla de timmar som finns. Lördagen blir det ju jobb från 13-22 så där försvann ju en hel dags pluggande. Vilket betyder råplugg fredag och söndag. Som jag nämnt i de flesta inlägg den senaste tiden måste jag bara ännu en gång erkänna hur mycket jag älskar mitt liv just nu..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0